Nora 3 år idag!

Vår lilla bebis har blivit stor och fyllde hela 3 år idag. Så stolt visar hon upp tre fingrar och säger: Nu är jag tre år! Tänk för tre år sen kom hon i raketfart vår lilla solstråle. Jag satt på jobbet och lämnade över till min blivande vikarie, mina elever var på prao den dagen och det var nog tur för det hade inte varit så kul att se mig *s*. Vid 9-tiden satte värkarna igång så smått och en halvtimme senare satt jag dubbelvikt över skrivbordet och sa till min vikarie att jag nog måste gå hem och lägga mig. Jag går på toa för att kissa och ringer samtidigt maken, "Nej nu gick vattnet också!" säger jag i luren till honom. Han tog bilen och kom körandes ner över skolgården för att hämta upp mig utanför mitt klassrum. Sen bar det iväg till Västervik och i bilen tilltog värkarbetet kraftigt. Jag låg ner i bilen när vi väl var framme. 10.40 var vi inne på förlossningen och kl 11.01 efter två krystvärkar kom hon ut vår lilla tjej. En mycket förvånad och omtumlad mamma fick upp en underbar liten bebis på sin mage. Där låg jag med BH på för den hade jag inte hunnit få av. En tjej??? Det var ju en kille jag hade i min mage (jag var 100% säker hela graviditeten) men sååååå fel jag hade. En liten tjej var det jag hade i min mage. Så välkommen!

Idag fick resten av familjen gå upp tidigt för att väcka vår lilla. Hon brukar nämligen vara den som vaknar först av alla på helgerna. Men maken hörde henne börja sjunga och sa nu måste vi nog skynda oss innan hon stiger upp. Och vi hann dit för att sjunga "Ja må hon leva..." och dela ut en massa presenter. Hon fick bl a sparkcykel med tre hjul, Pippifigurer (lilla Gubben och Herr Nilsson), ABC-böcker, pussel, liten häst att kamma med stall till och några saker till. Vi var ute sen en sväng och provade sparkcykeln här på gatan och i eftermiddags efter maten åkte vi till Linköping och tillbringade tre timmar på Busfabriken. Det var uppskattat av alla tre barnen i familjen kan jag säga. En mycket trött och glad treåring somnade gott i sin säng nu ikväll.

Nyopererad

Nu har jag äntligen opererat bort min sköldkörtel. I onsdags var det dags och jag infann mig på sjukhuset kl 7.30 på morgonen. Jag fick reda på ganska snart att operationen skulle bli ca kl 13. Varför skulle jag då vara där så tidigt??? men det är väl såna rutiner de har. Jag fick träffa läkaren ca 9 och han berättade lite kort vad han skulle göra och att jag skulle få stanna till dagen efter för de vill ha koll på en och även koll på såret. På min lapp jag fått stod det att jag skulle få komma hem samma dag. Jag tyckte det lät konstigt men tänkte att opereras jag på morgonen så får jag väl komma hem på kvällen, men så blev det alltså inte. Nåja det gjorde inget jag hade med mig flera böcker att läsa ur. Jag skulle ju vara fastande sedan midnatt så de sätter dropp på mig så att jag inte ska känna mig så hungrig.

Vid 11.30 kommer sköterskan och säger att vid 12 ska jag vara beredd. Vid 12 blir jag nerrullad till operationsavdelningen och får ligga på en sängparkeringsplats där jag får träffa narkosläkare som ställer en massa frågor och så får jag ett par smärtstillande tabletter. Sen får jag lägga mig på en operationsbrits med värmedyna i nacken och jag rullas in till operationsförberedelse vid 12.30. Där får jag stöd för ena armen, den ligger liksom på en skena rakt ut. Den armen där de ska spruta in narkosen. Den andra armen rullas in med ett lakan precis intill kroppen så den ligger skönt. Håret lindas också in i något lakan. Sen sprutar de in lugnande i nålen och till sist narkosen. Sen vet jag inget mer förrän jag ligger på uppvakningsavdelningen och tittar på kl ca 18. Jag hade varit där sedan 16 säger de så det tog ett tag att vakna. Jag minns att jag skakade väldigt mycket precis när jag vaknat och det var inte att jag frös (tror jag inte) utan det kändes bara som spända skakningar. De trodde det berodde på att narkosen höll på att gå ur och jag fick något insprutas som tog bort skakningarna. Sen hade jag djävulskt ont i nacken också. De måste ha bänt nacken långt bakåt när jag låg på operationsbordet för jag hade mer ont i nacken än vad jag hade i såret fram tyckte jag då. Jag blev kvar på uppvakningsavdelningen till ca 21.30 på kvällen eftersom de skulle kolla kalkvärdet i kroppen efter operationen. Läkaren kom och berättade att allt hade gått som planerat men att han blev tvungen att flytta lite på en bisköldkörtel som satt i vägen och det kan leda till att man får kalkbrist. Alltså var de tvungna att ha koll på mig för att se om kalkvärdet skulle sjunka. Det gjorde det inte så vid 21.30 blir jag upprullad till min sängplats på kirurgavdelningen.

En timme senare går jag och lägger mig och sover faktiskt gott hela natten fast jag har ont och att jag har sovit hela kvällen. Jag fick smärtstillande tabletter innan jag somnade + någon gång tidigt på morgonen.

Sen fick jag vara kvar på avdelningen hela dagen för att de skulle kolla hur det var med kalkvärdet. Jag fick vara uppe och gå och äta som vanligt, så dagen blev mest en lång väntan. Jag var iofs ganska trött så jag låg och vilade och läste en hel del. På kvällen vid 18.30 kommer läkaren och säger att det sjunkande kalkvärdet har vänt så jag får åka hem. Jag får gå till vårdcentralen hemma och lämna prover idag fredag och nästa fredag så de har koll på mig. Sen skriver han även ut kalktabletter så att jag har det hemma om det behövs. Jag ringer min man och han har ju en bit att köra så vid 20.15 kommer han och hämtar mig och vid niotiden är jag hemma igen.

Nu har jag sovit en god natt hemma i min egen säng.

Treårskontroll

I tisdags var vi på treårskontroll med vår lilla tjej. Hon är en stor treåring som ligger över kurvan både på längden och vikten. Hon väger nu 16,4 kg och är 99,5 cm lång. Hon klarade alla "test" som bvc-Lena gjorde med henne. Hon fick berätta vilka olika saker som Lena hade i en låda t ex docka, bilar, boll och så fick hon säga vilken bil som var störst och vilken som var minst. Färgerna på bilarna kunde hon också säga. Sen fick hon prova att rita en boll och det gick bra förutom att det blev en spiral i stället. Hon ritade runt runt runt flera gånger. Grovmotoriken testades också genom att N fick hoppa jämfota och sparka en boll till Lena. Det var säkert fler saker som Lena kollade men det är vad jag kommer ihåg nu. Hon fick ok-stämpel i baken med orden att hon är en väl utvecklad treåring som i princip pratar helt rent också. Tänk att vår lilla bebis blivit så stor!